Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu tog böndernas talman högst angeläget till bönboken.
»Jo du, herr Emanuel, är nu den ende, som tar styr
på dem genom rena gudsordets förkunnelse. Käre, kom
och hjälp oss, och din lön skall blifva ganska stor!»
Emanuel slängde från sig metspöet och svarade
för-trytsamt:
»Hvad är detta för dåresnack af eder, menige
danne-män! Hvad makt och myndighet håfven I att förordna
mig till ett så viktigt prästadöme? Var det ej för rena
gudsordets predikande, som jag måste fly till denna
ödemark för präster och fogde?»
»Ja nu förmenar dig ingen att predika fritt och öppet.»
»Jag tror nog det — så länge vådan står på. Nej,
gån I till edra präster! Fördenskull hafva de sin dryga
lön, att de skola hålla slike ulfvar fjärran från sin hjord.
Jag sitter här i ödemarken som lappman och understår
mig ej att gå deras ämbete i förvägen.»
Vid dessa allvarsord måste fader Per bekänna sanningen
rent ut som så:
»Ja, egentligen är det på det viset, förstås, att våra
kaplaner hafva beskickat oss; det måste jag väl tala om,
eftersom ingenting annat förslår. De hälsa och bedja dig
för Herrans Kristi skull att bistå dem. Och som en
välvilja hafva alla sju sändt med en gåfva, som vi skulle
framföra.»
»Ser man där!» utbrast Emanuel. »Lägg då ned desse
gåfvor på stranden, gån åstad och sägen edra kaplaner,
att de icke äro för gode att tala själfva vid den, som
skall utföra hvad deras ämbete kräfver.»
Männen nedlade gåfvorna på stranden, och då ingenting
annat förslog, fingo de gå med detta besked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
