Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slike ulfvar fjärran från hjorden! Jag, arme lappman i
ödemarken vågar icke prcjudiciera dem i deras kall.»
Ja detta lät som ord och inga visor. De unga
prästerna öfverlade en stund i låg ton och så måste deras
talman fram med sanningen:
»Sir du, herr Emanuel, det är egentligen prostarne våra,
som ha beskickat oss åstad ...»
»Hvarmed då?» sporde metaren.
»Med gåfvor först och främst...»
»Lägg då ned dem på stranden! Och hvad mera?»
»Ja de hälsa dig som en vinkus, att de gärna se dig
i verket ...»
»Och gärna se mig vid spöpålen sedan. Resen hem
och sägen edra prostar ...»
»Jaså vi förstå! Har du dem på halster tror du?»
»Jag har en röding där och skall nu se om’en. Faren
väl, herrar kapellaner!»
Emanuel gick in i sin stuga och blef ej vidare synlig.
När så intet rop kunde framkalla honom, nedlade äfven
kaplanerna sina gåfvor och måste gå med välförstådt
besked.
IV.
ETT TREDJE BUD OM BLÅASTE NÖDEN.
|^är nu återigen en vecka gått och nöden blifvit ännu
större, så syntes ändtligen nordanstiftets sju prostar,
komne från synoden nere på den afspärrade Hernön med
herr Andreas Asp den främste i spetsen, nedböjd, dyster
och veckig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
