Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Emanuel, Emanuel, hör oss!» ropade han svagt och
tveksamt.
Men Emanuel hörde icke. Han stod på sin brohäll
och sprätte skinnet af en storväxt ulf, som hängde
uppefter bergsidan i rem, stucken genom baktassarna, med
tungan ur det vidöppna gapet.
»Emanuel, Emanuel, hör oss!» ropade herr Andreas
åter.
Nu vände sig Emanuel om och utbrast, nidfull som
alltid, när han smakat brännvinet:
»Jaså, I ären här alla sju på en gång? Någon hustru
har jag icke att låta eder skända, I falske profeter, men
alldeles lottlöse skolen I ej gå för det.»
Han skar af ulf svansen och slängde honom öfver
tjärnen, så att det bara hven och hvissjade i vädret. Och
så fortfor han bittert:
»Den bland eder, som är den störste ulfven, kan fästa
honom vid baken och bära’n så. Men annars duger han
ock att holkas ur till den slätsop I behöfven nu.»
Herr Andreas betänkte sig och svarade sakteligen: ‘
»Föga anstår det dig, Emanuel, som är en ung man
och därtill en skollärd man, att tala så till ålderstigne
och grånade män, hälst när vi komme att ödmjuka oss
så långt.»
»Grånade?» upprepade Emanuel. »Ja i lagstridiga
brott och skändligheter. Finnes någon af eder, som ej
är fullt äreboren till ankarsmedjan vid Marstrands fäste,
om lagen skulle ha sin gång öfver fullt uppenbara stycken
blott? Är icke eder talman främst en biktemenedare,
med Damokles-svärdet öfver skallen förut, fast han ännu
går fri som stiftets rangprost? Och ålderstigne! Ja det
kunna äfven vettvillingar blifva, om de få lefva länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
