Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börja gro efter ett kamratligt godt och varmt ord. De
fanens kvinnfolken!
Och så försjönk hon vemodsfullt i sin halfdvala mot
det doftande ulfskinnet, som var ingnidet med
skogs-mjTrens angenäma pors. Emanuel betraktade henne nästan
förvånad. Hon hade rum för sådana tankar och förslag,
hon, midt i denna tids allt upplösande själfviskhet och
stundens allt förbryllande larm 1 Men hade hon då intet
annat ärende?
»Huru står det till nere på bygden?» sporde han in
ledande.
»Jo, jag skall berätta dig nyheter, herr Emanuel,»
sade hon småleende. »I går vigdes jag frånvarande vid
de sju falske profeterna.»
»Vigdes?» upprepade han muntert. »Och frånvarande?
Och vid alla sju?»
»Ja visst! Jag är blifven deras hustru i första
rummet och sedan åt de sju sinom sju i andra hand, ty
sådan är seden nu för tiden.»
De falske profeterna och deras lärjungar hade nu
genom allmän vigsel gjort sig till äkta makar åt alla
fruntimmer på en gång för att utan särskildt omsvep kunna
träda i äktenskap med hvem de ville och när dem
syntes.
»Nå, ville de inte hålla bröllop också?» undrade
Emanuel.
»Du skall tro, herr Emanuel, att de inte voro nöjda
med vigseln bara. Jag fick lämna min gård på Udden
så godt som i sticket och ta flykten för denna gång.
Men förr eller senare måste bröllopet stå, om inte du
kommer snart och hjälper oss ur detta otroliga elände?»
»Ja, mig ha de skälmarne ingen omak gjort.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
