Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall likväl tjänas för att upprätta mig. Till åkermän
har jag för svag kropp och istadigt lynne, är ej häller
härdad vid det tunga yrket af barndomen. Till fjällman
duger jag än mindre, sedan jag blifvit stelbent och
maklig genom att äta saltmat och bo i stuga så många
Herrans år. De två delarne visste han lika bra som jag.
Och sedan går han ut med att inbjuda mig på
gymnasium, sedan jag kommit mig bort från studierna och
skulle få göra om dem från början. — Om mitt
uppförande pröfvas godt? Ja, nog lär väl han hitta någon
utväg att pröfva det annorlunda.»
»Så förskräckligt du grasserar, herr Emanuel! Vill du
på allvar säga detta om den fromme, beskedlige
doktorn?»
»Jo, just den hedersmannen, som satt på sidan och
bara såg på hela tiden, medan hans hedervärda kapitel
släpade honoratissima själf en lång tid mellan oskyldigt
fängelse och obehörig rannsakning under blind och
hårdnackad framhärdelse i falsk beskyllning på lifssak!»
Mäster-Sara kunde nu med någorlunda tryggt samvete
anse sig slagen, och så utbrast hon vårdslöst:
»Ja, han håller till nere i torpet, olycksfågeln där!»
»Jaså, inte längre bort?»
»Beredd till prästvigning — med handboken och tre
kapitularer med sig.» Därpå hennes goda, klingande
skratt.
»Och så skickar han honoratissima som lockfågel ändå
— i sista stunden?»
»Tycker du, att jag har lockat och tubbat mycket,
herr Emanuel?» sporde hon skrattande, så att hon
tåra-des, och han, indragen i munterheten, tyckte det inte
häller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
