Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utförligt, huru noga de sju gudsmannen beskrifvit de
osedda kronorna.
»Kommen noga ihåg det, I alle, när de kronorna tagas
fram för edra ögon!» påminde han.
»Märkten I ej, dårar, att jag allenast ville pröfva eder
tro?» vrålade rentjufven Zakris, och gammeljäntorna
ju-belskränade.
Zakris hade dragit sig närmare intill Mäster-Sara,
grinade vedervärdigt och slog sin grofva labb kring hennes
midja. Skälfvande i vederviljans frosskakning vid den
stinkande bestens närhet lyckades hon bekämpa sig, slog
ned ögonen, rodnade djupt och log. Då hördes ett
svartsjukt mummel af gammeljäntorna på gården.
»Släpp henne, annars förgås hon af sällhet,» manade
Emanuel. »Denna jungfru har du ingenting att skaffa
med, förr än du är krönt vorden, ty sådan uppenbarelse
har hon af dig själf. Och efter din egen befallning skall
du nu krönas!»
Zakris släppte sitt tag och sade inmarigt:
»Du skall först komma i enrum med oss på logen,
du!»
Emanuel efterkom tillsägelsen.
Skälmarne hade allesammans sväfvande misstankar, att
någon försåtlig anläggning vore å bane. Men hvarest
hunden egentligen låge begrafven, det kunde ingen fatta.
Sådant hade kanske varit svårt nog för ogrumlad
eftertanke, än värre blef det för hjärnor, som redan börjat
omtöcknas af hopens blinda galenskap. Ingen fann
troligt, att Emanuel vågat komma med skräp i säckarna,
ty han måste väl hafva besinnat de trognes dödliga
raseri vid bedrägeriets upptäckt. Dessutom hade man ju
sett vackra prof på skatterna, och till allt annat hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
