Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej!» vrålade Zakris i häpnaden alldeles öfver]judt.
så att äfven svaret hördes.
Efter lång öfverläggning trädde ändtligen de sju falske
profeterna ut från logen och, stående på uppkörsbryggan,
förkunnade Zakris deras rådslag så:
»Herren hafver noga rannsakat desse ting och
befunnit, att den mannen Emanuel ingalunda är värdig, utan
allenast är hitkommen som en frestare. Därför befalle
vi honom att föra öken med de kostbare tingen in på
logen och själf draga hädan. Men du, jungfru, skall
blifva när oss för bilägers skull!»
Här blef allmänt larm af sviken förväntan på alla håll.
Emanuel, som förutsett knepet, kände massan ändtligen
bakom sin rygg och högg genast krafteligen in. Väl
sökte skälmarnes skaffare här och där i hopen att
ned-gräfva honom med sitt skrän, men blefvo tystade af sina
grannar, och hans stämma hördes åter under bifallssorl:
»Är du densamme, som ej tänker låta kröna dig i dag,
så är du icke kommen af Herren, utan af Beelzebub, och
då skole vi ej kröna dig, utan drifva dig ut. Dock, hvad
sägen I själfve, I, som trogne ären? Håfven I ej hört,
att Herren hafver stadfästat min kallelse här att kröna
honom i dag? Är icke detta endast en ny pröfning
blott?»
Och där stodo nu bandets hufvudmän på
uppkörsbryggan tydligt handfallna, förstummade och tomsväljande
för det starka och eniga bifallet. Hvad var att göra?
Zakris såg att ögonblicket var afgörande, grinade och
skrek med fäktande händer:
»Märkte ingen ibland er, dårar, att jag allenast ville
pröfva eder tro?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
