Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Massan stod där med skingradt rus, men dess värre
var det efterhängsna bakruset kvar.
Icke var det hjälpt med Emanuels flitiga predikan
intill den dagens kväll. De fåkunnigaste hade lefvat sig
för långt in i galenskapens drömmar för att alldeles
Öfvergif va dem till sin egen nakna förödmjukelse.
Omkring halftannat tiotal år efteråt uppträdde för första
gången som slutet parti de råa och vidriga
»gammallä-sarne» med läror, som mycket liknade dessa sju falske
profeters: ett sabbatshelgande, som ej ens skulle störas
af medmänniskors lifsnöd, syndfri köttslighet mellan »de
troende», mord såsom en osviklig väg till saligheten från
afrättsplatsen. Men härtill kom, såsom ett alldeles
otvif-velaktigt arf, äfven denna vämjeliga historia om »Kristus
i de troendes kött», spökande ännu i dag bland Norrlands
aflägsnare bygder.
Annars var det ej underligt, om denna draksådd,
behandlad som den blef, skulle spira upp till skörd. Det
gynnsamma ögonblicket att återvinna själarna genom
saktmodig anda försummades allmänt. I stället skulle från
skilda orter spörjas ett hårdt och »lagiskt» räfstebråk med
förvillelsens olyckliga offer.
Hade nu Bottenlandens herdar sedan urminnes tider
vädrat antikrister bakom hvarje buske, så skulle de till
sist få göra med ett folk, som kunde förtjäna namnet
genom en bjärt och uppenbar motsättning till Kristi
anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
