Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga näfverkåpor med en rofva i ena handen, ett gammalt
bestman i den andra och inburade i gamla, hoplappade
hästtäcken, sammanhäktade öfver halsen.
Så kommo de sju gyllene armbanden och kedarne, som
låstes om handlederna på både mästare och lärjungar
»med de sju gyllene nycklarna». Visst var där ett
ändlöst skrainmel, men under växande glädjesorl och
afta-gande knot, så att allt hördes gå sin goda och gilla gång
likväl.
Steg för steg upplösande förblindelsens rus kom den
försiktige Herr-Manel fram till kröningens slutstycke:
»Stunden nalkas ändtligen, då de sju kostbara svärden
skola tagas fram! I, som trogne ären, glädjens, ty dessa
svärd äro som ljungeldar till de otrognas förgörelse.»
Inför den dödstysta massans knappast förvånade ögon
kommo nu sju gödselgrepar fram och spändes med grofva
bukjordar om midjan på de krönte. Samtidigt drogs
hastigt en stark lädertöm under de fängslades alla
handbojor och slogs ihop i ändarne med kraftig bindselknut.
Xu var allting färdigt.
Emanuel såg att blotta slutstycket fattades. Påkallande
allas uppmärksamhet med en vink ropade han våldsamt
ut i vädret:
»Zakris, du gamle rentjuf och mandråpare! Din sista
stund är nu kommen!»
Zakris ryggade tillbaka som för ögonblicklig död och
kullvräkte bänken med kamraterna. Så störtade bandet
vrålande och svärjande upp, slet och töjde i bindslet,
stötande mot hvarandra i blindo, men föstes ihop och
bragtes till tystnad. Detta var nu Herren, nederstigen i
sju kött med de tre evangelierna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
