Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaring ordentligt, ty doktorn afbröt honom snäft vid
hvarje ansats.
»Denna schavottering med orannsakade fångar blif ver en
svår olydnad och bådar oss ingalunda godt för din
framtid, Emanuel,» framhuttrade den gamle till sist.
»Dessutom hafver ditt gyckel med Herrans namn inför hopen
och dess missdådare ådragit oss storan anstöt och
förargelse bland dessa fåkunnige, som ej rätt begrepo din
anläggning.»
Storan anstöt och förargelse — så sade alltid dessa
landsfördärfvare, när de hade missdåd i sinnet mot
redligt folk.
Domicellan hade redan lagt ned sin gaffel, betraktande
ömsom doktorn, ömsom den förlägne Emanuel. Nu reste
hon sig, mättad af glödande harm, och utbrast utan all
hänsyn:
»Jag får tacka för den välfägnad som är! Kom hädan,
Emanuel! På Udden få vi nog en beta utan att förargas
af den här kältringen. Kom genast! Du hör ju, han letar
efter sak med dig, stackaren där!»
Emanuel lade gaffeln betänksamt ifrån sig, steg upp
och knäppte händerna till bordsbön.
»Hvad nu då? Hvad nu då?» utbrast doktorn häpen.
»Nej, visst skolom vi äta ut vår kvällsvard!»
»Honom äta vi utpå Udden!» förklarade Mäster-Sara,
ännu i farten. »Rätt så, Emanuel! Du behöfver inte
sitta här och svälja de bitarne med hunds ovett. Den
där ynkryggen har inte annat grej nu om tiden än med
fångtransporter, skulle man tro! Ingenting sade han den
gång, då hans vettvillingar i consistorium utsatte mig,
oskyldiga varelse, till allmän spott och schavottering på
stadskåken. Men nu är ers högärevördighet den, som if-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
