- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
199

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

större bärgning och folkrikedom. Något verkade väl de
medgifna friheterna för stadens återuppbyggande, men
hufvudsaken var nog, att elden genombrände marken
till dess rening från samlad osundhet och till stadens
försköning för pesten, så att flyktande borgerskap, med
egendom, yrkesskicklighet och skarpare arbetsdrift, sökte
burskap på stället, som äfven lockade med en omistelig
utförsel af handtverksslöjder på smyghandelsvägen åt Norge.
Att nu denna ort för någon tid kunde föda större
befolkning än någonsin och efteråt, intill skrifvande år 1891,
detta berodde just på riksolyckor, som undantagsvis kunde
gynna enstaka orter på stora landsträckors bekostnad.

De två handelsvägar, som af sådan orsak råkade att
löpa ihop vid Hernösundet, medförde en hop sällsynta
fördelar, som voro för stora att ej inses, men
förknippades ock med smärre olägenheter, hvilka behjärtades vida
mer. Den nordvästra betungades af rymlingarnas tull
och hvad man kallade olaga intrång emot privilegierna,
men jämnt flödande var denna näringsådra. Den
nordöstra åter saknade dessa olägenheter, men var i stället
något ojämn. Trots den finska landsfreden kunde
emellanåt kareliska röfvare från öster stiga öfver bergåsen ned
i floddalarna mot väster, och möttes då af landets egna
snapphanar, de vilda och djärfva kivikäsema.
Samfärdseln stördes af vapenskiften, och fororna kunde ock
bortröfvas af ströfvare, som utan samvetsbetänklighet togo
sina behof där de kunde, af landsman eller fiende
likgiltigt. Dock stannade förlusten i sådana fall alltid öster
om Bottnen, ty hvad som besvärade afnämarne väster
om detta vatten, var tillförselns ojämnhet.

Utom dessa beklagligheter på långt håll, mot Norges
och Rysslands gräns, hade borgerskapet äfven andra på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free