Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halten. Ingen tänkte nu på den grufsamme fulingen i
gubbens väska, ty hon skyldes af skrucken, men ur denna
hördes ett sällsamt sjudande och kvidande ljud.
»Hvad har du i skrucken, gubbkrake?» ville ett
tjogtal röster veta.
»Angick er inte!» svarade uråldringen knotande i sin
skälfton.
»Upp med skrucken och det i eviga rappet!» befallde
hela hopen.
»Ja, ifall en är tvungen?» undrade gamlingen.
»Javisst är du tvungen!»
»Ar det sträng befallning af hvarenda en, kanske?»
»Hvar enda en!» lät truppen i kör.
»Då tör väl ingen undflykt vara!» huttrade dödmannen
så ödeligt.
Han öppnade med skälfvande händer locket under de
kringståendes begabberi och tömde hastigt ut innehållet
på jorden. Det såg ut som en hop gråa nystan, och
hvad det kunde vara, därom fick manskapet genast en
alltför skarp känning.
Hela följet brast i skrik, larm och svordomar, ryggade
utan synbar orsak från stället och spred sig åt alla håll
under oupphörliga angrepp af den osynlige, kvidande
fienden. Men som denna tycktes vara allestädes
närvarande, fanns till slut ej annan råd än utrymma
lägerplatsen. Då truppen ej kunde ge sig öfver bron till
fienden, fick den lof att kasta sig uppför landsvägbacken
efter nipan och samlade sig där. Aldrig hade det folket
varit ute för getingar värre!
Då hördes urgamlingen huttra nere i mörkret:
»Nu vill jag en gång se, om jag får er ur vägen,
vettvillingar, eller huru det skall bli! Och för en gång skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
