Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju skinbarligen vet. Så blef ock människan efter den
förskräckliga händelsen en stor kristinna ...»
»Ja, vånne dödmanskraken där komme hit, så skulle
vi spela ett figuranteri med honom!»
»Nog speladt som det är med en töcken, du! Gubben
har lofvat borgerskapet ett efterkast, ser du, och han
brukar hålla ord.»
»Ett efterkast? Hvarför det?»
»Jo, borgmästare och råd togo sig härom året det
orådet före att sätta in honom i kurran för att se, huru det
skulle gå med gamlingen, om han inte fick gå fram och
åter mellan haf och fjäll, som han brukar.»
>Nå, det gick väl bra?»
»Lagom så! Om natten kom ett parti bönder in i
staden med sina spett och spräckte sönder kurran och
togo ut Ol-Evert. Och ser du, från den tiden bär
gubbe-styggen ett horn i sidan till oss ...»
Detta hade Spell knappast sagt, då hans kamrat, vid
en ljusning från lägereldens pyrande kol invid bron,
igenkände landets underbarn, uråldringen, siarn Olof
Everts-s on, en mänsklig dödshamn på ständig vandring efter
månen å himlens sky. Öfver den krökta ryggens båge
bar han denna gång i handtag en stor höskruck med
igenbundet spjällock.
Kjell hade gifvit upp ett ekande gapskratt och ropade
åt tälten:
»Hej, härut, kamrater, till ett lustigt firumfej!»
Strax fann sig uråldringen omgifven af den samlade
hopen okynnesgäckar, ty skarpare var ej lägertukten.
Och efter stadsbors vanliga dumma sed, då de samlat sig
nog manstarka kring ett ensamt landtligt offer, gåfvo de
sig att öfverhopa urgamlingen med stickord af den kända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
