Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digra åskmoln, som vältrat fram öfver bergåsarne från
sydväst.
De hade redan sväfva t upp mot himlahvalfvets
hjäss-punkt och insvept den brännheta solen i sina mörkblåa
massor.
»Nå, där ser ju broder!» lät herr Andreas.
»Ja, jag ser!» gaf doktorn kvalfullt till svar. »Men
kanske, när allt kommer vida, är en husbonde väl så bra
som en profoss!»
Han såg gråhvasst på ämbetsbrodern, vände honom
ryggen och stapplade bort. Nora-prosten mätte den
nedböjde med en lång, föraktlig blick och tänkte, mellan
skärande tänder:
»Makten glider mig hjälplöst ur handen. Ve mig, att
den skulle vara byggd på denne kraken!»
En bländande ljungeld genomskar molnmassan.
Tordönet, länge dröjande, rullade hundrafaldigt fram
och åter mellan bergen. Och regnet, himlens must och
välsignelse, öste ymnigt öfver en jord, som trånade, och
människor, som jublande sträckte händer mot höjden
att välsigna sin gud.
III.
VARSLETS KÄRNA KOMMER MED OVÄDER.
J^fter två timmars slagregn ur halfskymmande moln
^ strålade solen åter ur sk}m, dit många tusen förenade
böner riktades i hopp om räddning. Åskan hade
urladdat sig öfver nejden och mullrat i väg till hafs.
Ute på backen hade massan tacksamt hållit skuren till
godo som vederkvickelse mot kvalmet. Därifrån hördes
med ens uppsjudande sorl och höga rop:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
