Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då uppsteg från backen det återhållna sorlet öfver
vida nejden, växte i makt och höjde sig på starka vingar
till en brottning med kvällens guldmoln i skyn:
»Han har tänkt på oss! Kungen har tänkt på oss!»
Från mun till mun ljöd glädjeropet, allting öf vers
vallande hos detta folk, som nu var i stånd att glömma all
sin möda.
Trohet, du har varit stor i Sverige!
Stor, ja, stundom större, än att någon dödlig var dig
värd som offer! Många af Sveriges styresmän hade sökt
sitt folks obestridda väl i lyckosam handling och
skattades medelmåttigt, ilen den, som nu satt vid sitt
femåra politiska schackparti i det aflägsna Turkland, han
behöfde endast tänka på sitt folk för att vara
öfver-mänsklig.
Och glädjetårar strömmade, och där logs genom
tårarna.
»Få vi veta nå’nting om kungen? Huru är det med
kungen?» började ropen hagla upp mot loftet, där Erik
Vattrang stod, fjättrad af sin egen rörelse och massans.
»Hans välbördighet har kanske någon underrättelse
från Turkland?» tröstade han med förstulen tår och
trädde in i salen.
Där märktes kring väggarna djupaste bestörtning och
oskrymtad glädje i sällsam brytning hos två slags folk.
Bönderna lämnade sina platser, skockade sig kring
stadmannen och skulle ovillkorligen trycka hans hand till
välkomst. Ämbetsmännen följde exemplet, kanske af
pliktskyldigt tvång, men bland de sina var doktor Göran
den ende betydande mannen med nog behärskning att
tygla den hiskliga missräkningen. Han hade vacklat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
