Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till bordet, räckt stadmannen sin skälfvande hand
och framhuttrat:
»A prästerskapets och egna vägnar lyckönskar jag eders
välbördighet till en så mångsidig krigisk karriär och till
detta eminenta betroende hos kunglig majestät!»
»Tack!» svarade stadmannen. »Kunde jag nu ock
påräkna ett likadant betroende hos clerus/»
»Det är ju vår pliktskyldighet. Men tänk dock vid
så unga år en nästan obegränsad makt! Hvilket ansvar
inför Gud och människor! Jag ville rent ut säga:
hvilken våda!»
»Nå, hvad är det vi lefva i nu för tiden, om ej i
vådor!»
»Visserligen det.»
»Och därför gör man bäst i att sätta ena vådan i
luf-ven på den andra, tycker jag.»
»Väl, om så möjligt vore!»
»Hvilken våda befarar eders högvyrdighet som mest?»
»Kanske en väl ringa kännedom om våra belägenheter,
åtminstone tills vidare.»
»Nå, hvad synes eder, herr doktor och biskop? I var
själf en med, när det gällde att utropa en femton års
gosse till obegränsad envåldsregent öfver svenska väldet!»
»Ja, Gud förlåte oss nådeligen vår ovishet den gången
och alla andra gånger!»
»Det är så det! Som man tagit soten, får man taga
boten!*
Den talande såg tankfullt på den gamles ödeligt böjda
skepnad, när han stapplade bort, öfverfor församlingen
med sitt djupa ögonpar och vände sig mot lof tet.
Där syntes han i nästa handvändning jämte den
till-vinkade Östen i blod och trasor vid ordonnansens sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
