Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsten än. Jag kommer ned till Udden efter önskan
då.»
»Så vidt det sker, skall din nakna rygghud slitas med
spön!» utbröt hon häftigt.
Gamle Anton tvärstannade, såg upp efter den
bort-åkande och huttrade hotfullt:
»Det där fulordet skulle clomicella inte ha sagt!»
»Den oförsynte, den lede frestaren! Borde han icke
hafva sin eftertryckliga näpst!» fortsatte hon till sig själf.
»Dock, hvad förmå de mot honom, dessa bålstora präster,
som Herrans ande vikit ifrån! Hade honom nere till
rannsakning en gång för kapitlet, men så fingo de sin
grufliga ledvärk . . . Måste hötligt be honom draga sina
färde i Herrans frid . . . Och om han kommer — har jag
då egen makt att visa bort honom? Herre, fräls oss
nåde-ligen från ondo!»
*
De arma fäderna!
Till andra vedermödor voro de tidtals hemfallna som
hjälplösa offer åt det yttersta mörkrets makter. Och dessa
ha icke häller vi kommit ifrån, men likväl lyckats
nedbringa dem till vetenskapliga undersökningsföremål. Vi
ha fått lof till detta, sedan de lärde psykologerna vid det
parisiska La Salpétriére behagade upptäcka och
vidkännas människoviljans hemlighetsfulla makt, som dem
förutan var upptäckt och vidkänd i uråldriga tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
