Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
TVÅ MOTSATSER I SVENSKA LYNNET.
j^j utan oro trädde Mäster-Sara åter öfver bron till
Bispe-höjdens stora mangård.
Hon möttes i förstugan af sin uppriktiga vän,
husjungfrun äreborna Anna Nonea. Och detta smäktande
brunöga, som all världen ville bära på sina händer, var utom
sig för stundens bekymmer:
»Hans välbördighet har rakt vändt upp och ned på
huset,» klagade hon nästan gråtfärdig. »Är detta en
kolla-tion, som man vill hafva heder af? Det var knappast
slut med plenum, då han sätter sig ned till landtdag.»
»Ha de suttit länge?»
»Nyss börjat! Och så kallar han clerus genast till
förnyadt consistorium synodale — för timmerkulornas
af-skaffande! Och nu svettas de redan för den ohyran här
i nedersta våningen. Det blir en svår disputation bara
om det, och så drar det bestämdt ut till midnatt med
kvällsvarden. Han måtte väl vara en orimligt hög herre
på sådant vis?»
»Jovisst, kärvännen! Samma lydnad som kungen
själf...»
»Du skall tro han hade mj^cket att fråga om dig.»
»Om mig? När då?»
»Då jag förde honom till gästrummen i middags. Det
var allt möjligt om dina gårdar, fattighem, jordbruk och
industrier. Och, förstås, jag svarade så godt jag kunde.»
»Hör man på!»
»Och så ville han draga sig bestämdt till minnes, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
