- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
344

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och medan nu Mäster-Sara såg sig tacksamt omkring
med glad tillförsikt i denna församling, där allmän
välvilja i mötande ögon vittnade om hennes upprättelse,
hade stadmannen rest sig och upplyste, att han hade ett
särskildt uppdrag å regeringens vägnar, hvarför han bad
de närvarande att resa sig.

Mäster-Sara, med handen stödd mot länstolens karm,
syntes brydd och orolig för hvad nu komma skulle.

Han tog från bordet ett pergament med hängande
sigillkapslar i granna silkessnören, räckte henne denna
handling och talade i hjärtlig ton:

»I detta öppna bref har landets regerande råd med
prinsessan främst betygat eder sin tacksamhet och höga
aktning för dessa välgärningar åt guvernementet. De ha
tillika försäkrat eder rang, heder och värdighet jämsides
med de adlige och det löftet, att om den högste förlänar
er söner, så skola de hafva ridderlig sköld och värdighet.
Mottag alltså, högäreborna fröken, vår samfällda
lyckönskan till en så välförtjänt utmärkelse. Men denna
värdighet medför äfven plikter. Och i enlighet med den
enda samdräkt, hvartill hedervärda borgerskapet kommit,
kallar jag er att ensam öfvertaga dessa ärenden, att
förbereda dem med eller utan tillkallade biträden och till
landtdagen återinkomma med förslag. — Herr talman,
haf artigheten bevilja oss skymningsrast!»

Med sänkta ögon hade Mäster-Sara mottagit
handlingen, och nu med barmen svällande i vågor under
spetskragen, rodnande, förbryllad af det minst väntade, fick
hon synbart kämpa en strid för väldet öfver sig själf,
innan hon kunde se upp med sitt tacksammaste leende
och öflig reverens under djupaste nigning.

Och så blixtrade dessa varmt talande blåögon upp mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free