Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
EN ÖGONBINDEL ÅT ÖFVERSÅTARNE.
J^en allmänna förargelsen stod lifslefvande och
fullblodig för alla ögon i salen.
För konungens troman återstod endast att kasta öfver
det första skynke, som hans orubbliga fattning kunde
hafva närmast till hands. Här behöfdes uppfriskande
munterhet, och han vände sig till den talföraste af
bönderna, häradsombudet Per Olsson, uppburen såsom sitt
stånds talman vid en föregående riksdag, men numera
gammal, grånad och böjd af den framfarna tiden.
»I känner väl Rike-Mates?» började stadmannen, och
Per Olsson, vördsamt skrapande med foten, svarade rappt:
»Måste väl känna svågern, så gnidare han är! Huru
tänker krigsöfversten bära sig åt med blodsugarn där?»
»Det finnes väl något råd!»
»Att sätta en taxa för spannmålen? Att bestämma laga
procent vid lån?»
»Kanske det också!»
»Tackar ödmjukast, det är redan frestadt! En töcken
där tar inga vittnen på olaga köp. Och då stackarn får
fjärdedelen på hans hutlösa reverser, så är det ändå
skrifvet på full valuta. Hvad skall en utväga mot slike?»
»Jo det finns råd!>
»Ja säg hvilket! Krigsöfversten skulle kanske fresta
gifta sig med rikstycket hans och sedan dela ut åt alle
stackare, som ynkryggen där har skinnat.»
Denna oförmodade vändning i snabba ord skänkte
församlingen ett hjärtligt skratt. Med löjets remna i
skägget fortgick stadmannen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
