Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara enom och h var jom att ej inom kort finna
guverne-mentet ödelagdt af hungerpesten och själf förgås i den
allmänna ofärden.
Det bekymrande ärendet var knappast angifvet, då
husjungfrun, liksom för att lära hvad klockan var slagen,
kom brådskande in och ropade öfverljudt:
»Nu är tiggarhären snart framme! Bara strax bortom
galgbacken!»
Så syntes budbäraren, en ung och trygg bondgosse,
hvilken linkade in, medfaren af sin hårda ridt på
osadlad häst. Det blef uppståndelse i salen, och de
bänk-suttne tänkte lämna sina platser.
»Tillbaka!» befallde stadmannen barskt. »Vi sitta ej
här för att tappa hufvudet vid första larm. Tillbaka!»
Det fick lof att ske. Så en vink åt budbäraren, som
hade sig fram med beskäftig min, och förhöret började:
»Huru stor är styrkan, du?»
»En hel oändelig marla!»
»Kunde väl tro det! Och väpnad?» •
»Spjut och bössor tätt som åkerpilen en ser. Grymt
folk syns det vara, men branog smått hörs det med krut
och kulor för dem.»
»Ändå någon vån! Hvarest har styrkan samlat sig?»
»I Oringe-skogen. Var där hela bröten ett tu tre som
kajor och kråkor från alla väder.»
»Ha de ofredat någon?»
»Inte hvad vi ha hört, men hvad kan inte en slik
styrka ta sig till!»
»Det är just det! Hvad lefva de af?»
»Tigga förstås i gårdarne!»
»Ha de hotat någon vid sitt tiggeri?»
Inte just än . . . men sedan ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
