Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad menar du med detta sedan?»
»Ja än så länge har sällskapet nå’n mat i körlassen
sina ...»
*De ha således någon förning med sig?»
»Ja det var en sak . . . Tält och ett som annat... I
en del lass var det fullt af barnen deras, mest bara
svartnackar . . . Och så något kvinnfolk, som gaf suga
uppi lasset.»
Här fick mången dra på munnen i all bedröfvelse.
Stadmannen såg sig om och sammanfattade med
skrattretande allvar:
»Tiggarhären provianterar således med tiggeri, men har
i alla fall proviant och lägerfolk på tross. Detta är ju
allt i sin ordning, du!»
»Men då maten deras tar slut?» undrade budet.
»Ja, ser du det, min vän! Vet du något mer?»
Budbäraren, säker som han var om sina åhörare, tog
nu på sig en dyrbar min, dröjde, såg sig om och sade:
»Ja, det är nånting särskildt det och farligt! Vet
fördenskull inte, om jag just vill yppa mig i den delen.»
Stark spökstämning hade redan utbredt sig bland
åhö-rarne, och mer än en förargades öfver stadmannens
skämtton till budet:
»Jaså, det är så farligt! Men alltid kan du kasta åt
oss en gissningstråd likväl?»
»Joho, si det lär vara en grufsam en, som är deras
anförare!»
»Så skola anförare vara, du! Duger inte taga den,
som ingen respekt hafver!»
»Nej det förstås, men si den här skulle vara särskildt
grufsam.»
»Kan väl inte vara någon värre än fanen häller,» af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
