Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelsen som en tölp i en förvirrad tvekan, obegriplig för
honom själf. Hvad nu? Hade nordens säflighet redan
hunnit slå hans belefvenhet i fjättrar? En förtviflad
ansträngning — och han ryggade för gamle Antons
glin-derögon, uppdykande som en hemsk andesyn utanför
loftskranket. Jo där hade han nu för den slemma
säng-lagsgäntan på Mon!
»Eders välbördighet är kanske illamående?» undrade
Mäster-Sara, oskyldigt deltagande.
»Inte precis det!» svarade han dystert och förde
handen till den kallsvettiga pannan.
De onda ögonen voro nu borta. Åter en ansträngning
att räcka henne handen, och han ryggade på nytt för
denna åter framglindrande andeblick under dödlig blekhet.
»Eders välbördighet är verkligen sjuk. Jag får
kanske stödja?» erbjöd hon och närmade sig.
Blott med yttersta ansträngning kunde han undgå att
rygga på nytt, men tvangs att stiga tillbaka och svarade:
»Tack, jag skall bjuda till att hålla mig upprätt.»
»Och på afstånd!» utfyllde hon i tanken med bitter
förödmjukelse.
Bådas uppmärksamhet drogos nu ganska lägligt bort
öfver nattlandskapet. Nerifrån broholmarne hördes
hurrarop och larm och buller, men just ingenting kunde
skönjas, ty man närmade sig midnatt.
»Tiggarhärens förtrupp har troligen anländt nu!»
anmärkte stadmannen lugnt. »Det tör blifva nödigt att
besöka stället redan i natt, men först skall jag höra,
huru långt själsämbetet här nere hunnit med
afskaffan-det af de där omänskliga timmerkulenästena, en
styggelse för Gud och människor. I har ju sett slike?»
»Finns ju minst en i hvar socken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
