- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
374

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ridderliga upprättelse och landtdagen därpå sitt besked,
att hela den bekymrande saken skulle tagas om händer
af den, som man äflats att ihjältiga.

Så gick en stund och predikoämbetet, med sin
vacklande öfverherde i full skrud främst, skred under tystnad
fram ur nattdunklet genom skyldrande häck och luckan
till sin gifna plats åt höger. Det var ju rent förskräckliga
tider, då man måste ut vid midnatt för att gifva
audiens.

Ännu en stund och ur nattdunklet hördes borta på bron
hofslag jämte åkdonsrassel. De närmaste åskådarne bakom
leden urskilde stadmannen till häst i sida med
Mäster-Sara i hennes ensitsing.

»Hon fick annat sällskap på hemvägen nu än den där
Slarf-Lasse med säckpipan!» anmärkte gycklaren i sin
klunga. »Jojo, det har hon för att hon tog rätt på den
här
och lät’en fylla kräfvan sin med god mat. Si den
här kan ett och annat smått och den som höll sig väl
med den här, värdt alltid genränd i någon backe. Få si,
kanske hon äfven så slarfvar sig till ett finare sänglag i
natt!»

Ännu en gång skyldrade gevär. Kusken höll mellan
leden, men stadmannen red fram och blef synlig i luckan
som en vålnad ur nattdunklet.

En rörelse böljade genom gråa massan likt ett vindens
sus öfver mon, och så kom en högtidligt bidande tystnad,
full af gripande andakt.

Ryttaren hade kastat en blick åt lägereldarne i
bakgrunden, där de flammade spökelikt upp mot grankvistarne.
Med något bländade ögon såg han forskande ned
i denna folkhop, som stod där så tyst och hemlighetsfull.
Och själf erfor han en sällsam stämning, såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free