Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid, när han stått inför något afgörande tärningskast af
sitt öde.
»Låt mig se edra ombudsmän!» sade han öfverraskande
klart ända bort till granmons yttersta gömslen.
Från den gråtaggiga linjen skilde sig strax en skara
spjutväpnade och ställde sig som en oredig flock ett par
hästlängder framför ryttaren. Denne räknade med
svårighet deras hufvuden och sporde:
»Skall jag tala med alla tolf? Låt mig se eder
talman!»
Tvekan och tystnad följde en stund. Öfver mon gick
ett sorl af sviket mod. Stadmannen dröjde orörlig och
tyst som en ryttarstod. Ändtligen efter lång och pinsam
tystnad vidtog han åter:
»Finnes ej bland eder någon, som är karl att stiga
fram och tala, medan de andra lyssna och tiga?»
Strax gled en gråreslig skepnad fram från de tolf
såsom den trettonde bland dera och stod en hästlängd
framför med sin gråa spjutstång.
Själsämbetet och landtdagen förträngde sig inpå
vakten, men skräckrörelsen fastnade genast liksom i
någonting så underligen segt. Och genom detta sega
tussmör-ker, som lade sig tungt öfver allting, smög öfver mon
som löfvets prassel en hviskning:
»Han är framme nu go’fadern grå!»
Ryttaren hade böjt sig forskande fram öfver den
skälfvande springarens hals, men vid eldarnes bländsken ur
detta skumrask, som genast kändes rakt som förtjockadt,
fick han ingen uppfattning af den framkomne.
»Är denne alltså eder talman?» sporde han, häpen för
sin tunna och aflägsna röst.
»Ja, ja, ja!» sorlade svaret dämpadt bort genom natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
