Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på slutet; det höfves oss, som aldrig stulo oss mer än
mätte och ryggbördan därjämte.»
»Huru viljen I tjäna eder från den svarte?»
»Som hedersfolk till strids, då stunden kommer.»
Stadmannen skakade på hufvudet och utfor barskt:
»Hvilken tror du är man att dana hedersfolk och
krigsmän på köpet af slikt sällskap? Vilda sällar utan tukt och
hut, utsvultna landstrykare, kraftlösa, gamla benrangelskrakar,
hvilkas refben räknas utanpå rocken, gamla hundar,
som ej ha lärt sig sitta! Det bästa folket behöfver
jag till strids, icke det sämsta, du gråe man!»
Svaret dröjde, men kom likt en harmfull klagan från
vida mon:
»Som dig hågas gör du! Oklok vräker oss i häkte;
han får strax taga ut oss till pik och musköt. Oklok för
oss i galge; är ej döden för lod och pikar lika god? Vill
du hafva skyttar, som träffa lommen i skyn? Dylike
finnas många bland oss. Vill du hafva dem, som *-ätt
förakta döden? Så rata icke dem, som vänta ingenting
af lifvet. Ärom vi ej välfödde? Så gif oss den kost vi
annars måste stjäla! Ärom vi ej krigsmän? Nyligen
skrämde vi röda hanen hem öfver västanfjället. Ärom
vi ej godt folk? Bästa karl är den, som äflas varda
bättre!»
Stadmannen syntes brydd. Det växte upp ett dämpadt
bifallssorl öfver mon, och genom själsämbetet trängde en
hviskning. Sakta och varlig hördes därifrån en halfhög,
stapplande röst:
»Värdes fråga denne man, ... huru långt han kommit
själf på sin själf vidd a bättringsväg genom världens tider!
Och spörj förespråkaren äfvenså ... hvars andas barn
han är!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
