Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå livad är en ofrälse öfverste och underståthållare
att räkna på?»
»Hå nog är väl herren den högste här på orten, som
det nu är.»
»Ja det har jag hört också,» kom nu jungfru Lisa
uppmuntrande.
»Möjligtvis — tills förste adelsman kommer. Men hör
på en sak: Kan jungfrun vara så afgjordt böjd för detta
parti första gången hon ser mig?»
»Ja som det är med den delen, så skall jag säga för
herren både väl och snart, huru det hafver sig med oss.»
»Nå huru har det sig?»
»Jo si vi haf vom det laget, att vi älskom den, som
något hafver i handom och något hafver att säga.»
»Jaså, men inte tör väl jungfrun ha saknat anbud till
den här dagen?»
Mor-Mates gjorde en föraktlig åtbörd.
»Slarfvar och stackare, som ingenting hafva och ingen-
ting hafva ihop! Jo guJbevars! Nog finnas dylike, som
skulle ha god lust att stiga till, om de finge!»
»Men en tid räknades hon ju ha en verklig-fästeman?»
»Bevare oss, tala aldrig om’et! Vi hade gudsnåden
att ärfva och förkofra oss och dra ihop, och härbärgen,
vet herren, vordo fulla af sig själfvan, innan vi visste
ordet af, men så kom den gamle onden i huset.»
»Jaså, ni ha dragits med honom?»
»Hvad kan jag annat säga . . . Inga kvarnar ville gå
åt oss, och till sist skulle stinta dras med skamrykte som
fästemö åt en dylik ...»
»Det vill säga den där Svarte-Mickel?»
»Ja nog var han svart, fulingen där. Och det vet en
då uppenbarligen, att den svartfule bodde i honom. Och
Den stom vreden. III.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
