Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så for den gråfule med sitt skrömteri omkring knutarne.
Och så skulle gubben vara som en bödelsknekt Öfver’n
och späka ur honom det onda, som prästen sa’. Och
så skulle en si’n med slammerkedjan hans där vid
hundhoen utmed dörrbänken om kvällarne, tills tiden
värdt, att han skulle ha sig ner i fähuset och bjäsas fast
i kätten sin. Ja, jag säger väl en sliker ställning i värl-
dens tider!»
»Men huru kunde ni städja en sådan varelse till måg?»
»Det var ju det fule ordet, en vet, af spådomsstrykern
där, som aldrig far dö.»
»Olof Evertsson — hvad sade han?»
»Ingenting ville han gå i god för, men vi skulle fresta
på den där som måg för att inte mista allt hvad vi
äflats ihop.»
»Och detta trodde ni en tid?»
»Ja nog går det an för den, som ingen plåga försökt
haf ver.»
»Men nu han I alldeles slagit ifrån er detta?»
»Huga då! Jag tröstar visserligen på gudsnåden, ty
Herran är . . . Herren är min? . . . min? . . . min? . . .
Ja huru var det meriga, du Lisa, utaf ordet där, som
jag fick. Svara du, Lisa, som minns och vet.»
»Ja det var flerehanda delar efter en hand,» försäkrade
jungfru Lisa trovärdigt.
»Men var det inte en tid, som det hördes godt beröm
om den där Mickel från själfve hedenturkens land?»
»Ja tro det där turkberömmet den som hågas. Och
skatterna där, som storguffadern hans hettes ha gömt i
berget sedan ...»
»Han hade en sådan likväl om sig?»
»Ja utaf det storslag en sådan kunde vara. Själfvaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
