- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
38

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af själfvaste värsten, så blefve det lättköpsauktioner, då
en kan ha åt sig för lite och ingenting.»

»Det kunde någon fler också tycka,» mente jungfru
Lisa.

»Nå det enklaste besväret för mig blir väl då att göra
rent hus med detsamma?»

»Men då gör herren rent hus åt sig själf också!»

»Kan inte hjälpas. Det går inte an rättleda er; det
bär i fördärfvet i alla fall och partiet tyckes häller inte
anstå er!»

»Nej på det viset tänkte en inte dra till nu på eviga

rappet!» svarade bägge på en gång undfallande.

Och huru nu den kärfven tröskades och vändes vidare,
så blef slutet, att Mor-Mates och jungfru Lisa underkas-
tade sig det förtroliga vänskapsråd, som i själfva verket
var förmynderskapets djupaste innebörd. Järker på-
kallades genom ordonnansen, antog uppdraget och fick
sina tillsägelser. Med kronobetjänts befogenhet, fullmakt
och pengar på fickan för sig och ett dagboksförande med-
vittne hade han nu att följa kvinnorna hem, säker som
en skugga i deras hälar.

»Och som sagdt var!» tyckte Mor-Mates vid afskedet,

»då en har språkat sig sams med herren så långt som

dit, så blir det väl nån råd i det andra också efter en

hand, när som hundhopen har grasserat ifrån sig det vär-
sta. För si jag har alltid haft gudsnåden att språka mig
i lag med höge herrar, ja riktiga adelsherrar, som långt
högre var än herren själf, hvad jag kan påräkna.»

»Det är just det!» tyckte hans välbördighet så nådigt.

Så var nu detta företräde en gång slut, men lappen
stod kvar ännu.

»Hvad vill du, min vän?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free