Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela salen brast i skratt och fader Anton själf hade
nog fattning att instämma.
»Vore ingen nöd då!» lät han storflinande. »Sluppe
alle som bär mordvärja då! Bara trulla, när som ryssen
kommer! Jaha, bara trulla!» upprepade han under
växande munterhet.
I dörren syntes två personer. Den ene var Asele-lappen
med framknäppta händer och ett lycksaligt småflin lik-
som fastväxt vid munnen. Den andre, svartskäggig och
vårdad i enkel, blå högtidsdräkt, igenkändes under all-
män rörelse som Svarte-Petter.
»Landskaptenen Petter Långström!» namngaf värden.
Vid detta namn reste sig de tre öfversåtarne på en
gång helt hastigt i tydlig mening att lämna stället.
»Om öfverseende, I högtärade herrar!» bad tromannen
olycksbådande mildt. »Håfven godheten att åter sitta
ned, ty eder närvaro erfordras strax på stunden.»
De satte sig tvekande och liksom på nålar, efter man
så var nödd och tvungen, sade minerna tydligt. Utan
att låtsa om detta uppträde gick landskaptenen obe-
hindradt fram att trycka händer, som räcktes honom med
värme. Detta understöd man sig nu i höge öfversåtarnes
åsyn, ja, ingen tycktes ens veta af dem. Deras solar
voro redan nedgångne och blott deras villosken återstod
ännu öfver synkretsen.
Petter hade hälsat Mäster-Sara och anmärkte:
»Här går en broder åt Emanuel Bredman och säger
att han råkat i någon bedröfvelse?»
»Ack, Emanuel ja!» suckade hon.
»Han sitter inspärrad på Gäfleborg,» upplyste värden.
»Huru kom han dit?» undrade Petter.
»Det är därom jag ämnar begära upplysningar af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
