Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergmassor. Han riktade instrumentet en stund, kikade
och fäste det orubbligt med ställskrufvar.
»Jaså, var inte tjufgodset längre borta än där!» utbrast
han till slut. »Hör du, var det möjligen pengar?»
»Guldpenningar och en guldkedja,» lät Anton häpen.
»I en liten penningryfva af näfver?»
»Jamän!»
»Här ser jag ryfvan instucken mellan ett par stenar
under din stuguknut. Och så går du här och tjyfnämner
folk gång på gång. Kom hit och se själf — ifall du
ser en smula skarpare än vanligt folk!»
Anton kom fram, såg fumligt in i kikarn, märkte en
grå timmervägg liksom i stark dimma helt nära, men
var ej karl att se ryfvan. Hvad var nu att göra? Hans
namn som trollkarl stod på spel och med god min i elakt
väder utbrast han fägnesamt:
»Ja, sanningen ock!»
»Ser du riktigt, så att du kan få igen ryfvan nu då?»
»Jaa då, riktigt! D’är en gammal en, som jag igen-
känner,» bedyrade Anton.
Hade icke jäntehåret till annan lögnstyggelse lagt un-
dan ryfvan? sporde han sig själf och trädde bort till sa-
lens dörrsida under ymniga loford öfver denna spåtrumma,
som också föreföll gästerna mer än märkvärdig. Värden
afbröt honom:
»Ja, du går på och rosar min trumma, du! Hon du-
ger ändå inte till allt. Men skulle inte du kunna lämna
mig någon handräckning, då hon sviker? Det börjar
höras ofredligt på hafvet för ryssen ...»
»Liksom jag, stackare, hade någon råd mot honom!»
»Åjo, du kunde sätta upp ett Herrans väder åt ho-
nom, du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
