Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»An din moclers yttersta vilja? Än spådomen om all
ofärd öfver vårt släkte?»
»Nå, huru mången återstår nu, sedan kärefars jänta
hade lifvet af 70?» utbröt Petter hårdt.
Så inträdde den nye domarn och vände sig helt tiänste-
ligt till värden: — »Akterna äro nu klara!»
»Då träda vi in till kabinettet, högtärade herrar!» —
det var till de tre öfversåtarne. »Landskapten Långström
följer. Anton på Mon och Sjul från Åsele gå äfven
med.»
Huru mildt och afmätt hade ej makthafvaren talat!
Ja, nu var den kanske inne, den ödesdigra stund, då
det gamla skulle träda bort och gifva rum för det nya.
Men icke syntes de frimodige, nkr de reste sig, dessa tre
män, som buro det gamla på sina skuldror och samveten.
Landskommissarien syntes gul som pergament och hård
som sten. Herr Andreas veckade sitt gråa ansikte all-
deles förfärligt och doktorn syntes mer än vanligt ned-
böjd när det bar af så ödeligt ut genom rummet som
till en spetsgård. Därpå Svarte-Petter oberörd, så den
storflinande Anton och den oskyldigt småflinande Sjul.
Sist gick tromannen själf, seende tillbaka med svarta,
outgrundeliga glitterögon och denna mildhet eller hvad
det var.
»Herre Gud så synd om dem! Hvad ha de gjort för
ondt?» lät en borgarfru lågmäldt i sin enfald.
»Hå, hans välbördighet vill bara tala med dem!» sva-
rade en bonde regelrätt.
Och mycket fanns därinne i kabinettet att tala om
med de tre öfversåtarne. En underlig värd, som öfver-
gaf sina gåster för sina guvernements-affärer, sade mången,
som ej ville säga mer. Alldeles öfvergifven var man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
