- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
63

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

likväl ej af värdskapet. Fru Ursilia bjöd förfriskningar
med största flit, men ingenting förslog mot den ödesdigra
spänningen i denna stund.

Mäster-Sara gjorde en alldeles ny erfarenhet. Alltid
sedd öfver axeln af folk, som tillhörde »stånd och qaa-
lité», såg hon sig nu omgifven af en talrik skara upp-
vaktare, som i tron på hennes inflytande öfverbjödo hvar-
andra med inställsamma later.

Två timmar hade krupit undan på snigelns fötter och
omsider hördes Kronos, tidens gud, långskäggig och vör-
dig, klämta elfva slag.

»Hvad är det där för en gubbe?» undrade en bonde.

»En hednagud hos de romare och greker,» upplyste
skolrektorn.

»En afgud?» upprepade bonden. »Hvad skall karln
med slik styggelse för!»

En onämnbar afgrundsfasa smög genast öfver en hop
enfaldiga själar i den skumma kvällen. Afgudar kring
väggarne, hundturkar på tallan och själf den högste bland
sådant djäfvulskt parti . . . Och så hade han farit af
med dem alla tre, svartglittrande och skenmild som lede
satan själf! Skulle de aldrig komma igen? Höll han
på att slakta dem åt turken eller hvad var det? Och
så hade han krigat mot de kristna i själfva Jerusalem?
Tänkte han drifva öfversåtare och menige man till turk-
läran? Hvad ville han här, denne necromcinticus, som
hade förbluffat själfvaste Anton på Mon?

Man började hviska sina fasotankar, gloende åt sidan
i rädsla för någon grufvelig syn midt i rummet. En
gammal borgare hade hört ett hiskligt skrän långt bort-
ifrån. Och det kunde han taga sakramentet på, att det
lät alldeles som då han stod spetsgård i grufvelseåret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free