Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om sänder och nya bekymmer kunde visst d}7ka upp i
massor, men så var hans välbördighet också rätt flink
att ta dem för hufvudet och dyka ner dem en gång för
alla. Dessa öfvermakter, hvars tjänare han var, skulle
visst ge råd i mån af dag.
Stadmannen steg ned till sina våningar, väntad af två
besökande.
Magister • Georg Vallin d. y. hade kommit hem med
en af Mates’ lurendrejarskutor för att inträda som funge-
rande biskop i sin faders ställe. Och skepparn var äfven
med för att tala med sin nye redare.
Magistern, enkel, flärdlös och vinnande, trädde in i ka-
binettet och var genast på bästa fot med den världslige
makthafvaren. Själf hade han under ännu mer otack-
samma tider frestat hvad ett reformarbete här i landet
ville säga. Dessa två män voro liksom mångåriga vänner
strax eniga om föreliggande sakers beskaffenhet och nu
yppades kanske någon vån till drägligt samarbete med
själsämbetet.
»Jag hoppas resan har varit angenäm?» yttrade stad-
mannen vid afskedet.
»Nej, inte särdeles. Med en präst ombord är ju stor-
men alldeles oundviklig. Och värre skeppare blir en präst
sällan ut för.»
»Nå, men huru så?»
»Jag frågade honom om han inte kunde begå sig med
lite mindre svärjande i slik storm. — Stört omöjligt!
svarar han. — Jo, men försok ändå! vidhöll jag. — Det
må vara händt! säger han och ger några order så att
skutan var nära att gå i kvaf. — Nu sir herren där!
säger han och flinar. — Men för Guds skull vi gå ju
rakt förlorade. — Så går det när jag inte får bruka mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
