Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt. — Och vid yttersta nöden för ögonen måste jag
ropa åt trollet: så svär då i Herrans namn, men låt sku-
tan gå rätt, ditt kräk! — Ett ganska anständigt ord af
en präst, vill jag lofva. Det säger sig själft, att Vid-
rumfen svor dess värre, på min lofven förstås, och fick
upp skutan ur kvafvet. Aldrig mer lägger jag mig i en
skeppares kommando. Och nu måste jag bedja om en
tjänst.»
»Gärna, om det så vore två!» medgaf stadmannen med
remnadt skägg.
»Om denna löjliga historia kunde hallas inom skepps-
laget, så vore jag högst tacksam.»
Stadmannen löfvade se till hvad möjligt vore, magistern
gick och så inträdde hans skeppare med kaskett i näfven,
en undersätsig, starkt byggd och grof best med vilda och
djärfva drag.
»Ditt namn är?»
»Nils Vägnlund rätteligen, men går mest för Vid-
rumfen.»
»Håhå, dig har jag hört omtalas som en mäkta amper
gast!» Vidrumfen grinade belåtet.
»Jag upprättar snart ett änterkarlaregemente. Jag kan
väl då påräkna dig som man på någon god post?»
»Ajo, Vidrumfen har äntrat förr!»
»Det är bra! Men hädanefter får du inte slå och
handtera folk, såvida du vill stanna i min tjänst!»
»Hans välbördighet ...»
»Jag vet hvad du tänker säga: Utan stryk ingen
manstukt möjlig! Men hör nu på hvad jag säger: Gif
dem mera mat — d’är jag som kostar på — så kan du
bruka mera folklämpor. Äfven jag är sjöman, ser du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
