- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
113

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hänförande klädsam spetsdräkt, uppburen med utsök-
taste värdighet och behag, två själfmedvetna tjänare åt
den segervinnande skönheten. Vid handen ledde damen
en gosse, blixtrande mörkögd och fin.

Alla häpnade för denna ojämförliga syn af värdighet,
behag och finhet i en förening. Vid hennes hälsning
öfver laget reste sig alla med en vördsamhet, som kunde
anstå en drottning. Hvem var hon? Någon ytterst för-
näm frände till hans välbördighet, gissade främlingarne.

Landets barn hade genast igenkänt Mäster-Sara, som
brukat vara ojämförlig redan i sin hemväfda dräkt. Men
aldrig hade man sett henne i stor parad eller på utflykt
med sin gosse. Hvad kunde nu å färdom vara? Visst
hade hon velat förstumma gloporden inom barnets hör-
håll och sannolikt hade dessa fastnat i de förbluffade

gloparnes strongnande vrångstrupar. Men aldrig skulle
hon väl in till hans välbördighet och fria nu, efter hans
tredje lysning med maran där nordanfjärds?

Ja en dylik landsfru skulle man kunna ha trots
pojken, men si den andra . . .

Längre hade ej tankarne hunnit skena i väg, när dör-
ren öppnades, och Mäster-Sara, som bidat sin tur i språk
med tanten, hörde sitt namn påropas af ordonnansen, vin-
kelböjd äfven han.

Passerande salen med gossen vid handen mötte hon

den dystre Touschier, och han, den styf ve prelaten, böjde
sig också, häpen och uppljusnande, liksom han skådat
en Herrans ängel, hvars sken öfverstrålat honom.

När hon så sväfvade fram öfver tröskeln till kabinettet,
satt hans välbördighet i fåföljens djupa värn och skuggad
af fönsterdraperiet. Dock märkte hon under sin behag-
fulla reverens, att han skiftade färg våldsamt. Hvad

Den stora crcdrn. III,

— 113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free