Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA VREDEN
nu? Hade han likväl igenkänt sin egen lifslefvande bild
från de unga åren, men återuppvuxen i en full barna-
lyckas fägring? Visste han då icke att hans eget jag
fanns föryngradt i människovärlden men förskjutet af
honom själf? Fruktade han kanske vanliga larmutgju-
telser? Åh nej, hon hade vetat bättre än så. Få se till
en början om han skulle förmå bjuda henne stol!
»Eders välbördighet,» talade hon på stående fot med
sällsam underklang, »jag står i beråd att göra resan till
Norge.»
»Förlåt! Var så artig och tag plats i fåtöljen, hono-
ratissima/» sade han med nästan klanglös, oigenkännlig
röst och höjde handen anvisande.
Hon sväfvade bort och intog fåtöljen, med gossen stå-
ende tätt bredvid sig i det fulla dagsljuset. Det förhöjde
hans sköna gudsbeläte under de späda tankarnes växande
arbete inför denne man, som satt där så skäggsvart
och blek i all sin ståt.
Hon lade sin fina juvel prydda hand ömt smekande på
den unges hufvud och fortsatte:
»Som sagdt jag reser i morgon för det af talade upp-
draget till de norske. Men förlåt att jag besvärar! Eders
välbördigaet är mycket blek ...»
»Fäst er icke därvid!» svarade han lika klanglöst.
»Jag skulle meddela skriftliga anvisningar ...»
»Ja, och så var det ju skickningar.»
»Om jag törs besvära med det bagaget?»
Hon svarade leende och i ett tonfall, som rände glö-
dande knifvar genom hans inre:
»Åjo, min älg har nog rygg äfven för det!»
Hans välbördighet satt svarslös under en handvändning,
som föreföll honom själf evig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
