Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skall skicka de sakerna i kväll!» fick han så fram
i nästan hviskande ton.
»Då är jag så tacksam!»
»Den stora tackskyldigheten förblifver naturligtvis hos
mig — å landets vägnar!» kom det i lågmäld tvekan
från andra fåtöljen.
»En stor tackskyldighet?» upprepade hon i obeskriflig
ton. »Hvarför egentligen så? Nåväl, skulle den verkli-
gen vara stor, så såge jag hälst att den kunde öfver-
fiyttas på min unga frände.»
Hans välbördighet teg och förblef alldeles tyst.
»Min unga faderlösa frände!» återtog hon efter lång
dödsstillhet i rummet, drog barnet till sitt bröst och föll
i snyftning öfver dess hufvud.
Nu rördes det i den andra fåtöljen och hans välbör-
dighet återkom med sin vanliga stämma, manlig, fast
och allvarlig:
»Det stundar bättre tider! Hans fader lär nog åter-
komma !»
Hon spratt upp förvånad. ,
»Och till dess skall jag vara honom i faders ställe!»
Mäster-Sara tycktes öfverlägga vid sig själf. Och så
sade hon i ömt dallrande ton till gossen öfver hans mörka
hufvud:
»Hans välbördighet konung Karls högstbetrodde och
vidtberömde man vill vara som fader för dig. Vill du
också komma från Udden till en styfmor hos honom?»
»Nej,» svarade tolfåringen alldeles bestämdt.
»Kom hit till mig så får jag tala med dig!» uppma-
nade hans välbördighet vänligt.
Den unge gick tvekande fram till den. bleke mannen
men fängslades strax till förtroende af hans soliga brunögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
