- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
141

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid kusken, i karossens framsits igenkändes Svaite-Petter
bredvid en främmande, storskäggig gammal herre, liknande
folket mest och kanske hälst en skeppare under hatt och
kappa. Men så hade folk sett en till i högsätet bredvid
herren själf, hvilken det kunde vara . . .

Ja hvem var han, den där gråhårige rö’djäfvulen med
rocken sin som glödande bakugnen, gröna byxor och dessa
glitterstöflar, hvari han hade jumpat upp på bron med
tufsen sin slängande hit och dit från pälsmössan hans
nu i varmsommarn, på köpet krusad af en så hög herre
som hans välbördighet och af Svarte-Petter, som dittills
krusat ingen?

När stadmannen kommit till bryggan med varelsen och
fått honom i åkdonet, hade menige man rent ut frågat
hvad han var för en’ och hvad han skulle dit för. Stad-
mannen hade då bedt en hvar gå hem till sitt i full lit
till öfverhetens rådslag. Alla besinningslösa tilltag, såsom
försök till oordning, flykt eller larm, skulle stäfjas med
handräckning, men yppades något särskildt, så hade man
att genast vända sig till honom, kronans befälhafvare.

Pekande på honom i rödrocken bredvid sig i vagnen
hade hans välbördighet tillagt dessa märkeliga ord:

»Om inte den här hade flera med sig ute till hafs, så
skulle vi lätteligen göra upp saken med honom. Nu blir
det fråga om att muta’n så pass, att han ger sig i väg
med dem. Och det gör han för pengar, om vi så visst
kunde skrapa ihop hvad som,blir nödigt, hvilket jag tror.
Ingen omänniska är han i själen fast han ser ut så här.
I värsta fall skall jag försöka hala ut på tiden med ho-
nom, till dess vi få hem krigsfolket och kanonerna, men
som vi nu ha ställdt lönar det inte ta emot. Summan
är att ingen behöfver vara värst orolig. Nu så länge blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free