- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
142

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN STORA VREDEN

det att krusa och parera kanaljen här det mesta vi förma.
Och för att han skall blifva oss lite blidare till lynnes,
vill jag bedja er hälsa på’n så höfligt vid framkörningen.»

Och så hade det burit af med höjd piska genom den
dödstysta, förstämda menigheten. Då en och annan häl-
sat hade varelsen i rödrocken grinat med sina hvita tän-
der och nickat och sagt två gånger:

»Svenske bra folk!»

Ja nog var en bra, lydde omkvädet nu för hundrade
gången, visst var en ’s älnog bra, om man nu i all bedröf-
velse skulle tappa ut yttersta blodsdroppen för pengar åt
dvlik! Hvad var han då för en krigsman denne herre,

som till den grad ställt orten blott och bar? Var han

icke snarast rysshedningens egen bundsförvandt eller kan-
ske åt den värre var? Så löpte hviskningen, hatfull, dof
och bitter, från mun till mun.

Ts, där hördes omsider slamret af hans sporrar!

Stegen närmade sig stadigt, låset greps och dörren for
upp — för att visa dem alla, att det var tomt utanför!

Församlingen ryste. Det var blott varselspöket, som
alltid tassade före honom våning upp och ned.

Varselspöket! Hu! Hvem visste om ej den röde var
kommen som kropp till denna tasselsjäl? Men länge
kunde han ej dröja nu med fasobudet.

Och han kom.

Allvaret hade lagt en djup fåra i hans panna, men af-
mätt såg han ut och kall och lugn.

Högtidligt hälsande till höger och vänster hälsades han
vördsamt af alla, vande sig därpå bidande mot dörren.

Där inträdde nu med vördnadsbjudande later rödroc-
ken i de sporrslamrande glitterstöflarne, grånad till hår
och skägg, kvickögd och godlynt. Han nickade vänligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free