Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stadmannen nickade och trädde bort med den gamle
genom den nattskumma våningen.
Petter, ensam med sina tankar, gick ut på söderloftet
och lyssnade ut i natten.
Gnistrande stjärnklar hvälfde sig himmeln med ned-
gående måne öfver nattlandskapet, som tecknade sig för
aningen genom en mängd eldpunkter från de vakande
bofastes fönster och nödgästernas spridda lågor som fläm-
tade kring stränder och skogsbackar.
Nedanför på flatan utom planket hörde han som ett
sakta prasslande strömbrus den bidande menigheten.
Det hela tycktes genomträngdt af en ångestsjäl, hvars
kvidande kom med vindens svaga tasselfläktar i nattens
obestämda ijud från fjärran.
Svarte-Petter mindes en liknande natt här vid Hernö-
sundet. Det var när »antikristerna», tretusen spjut och
matsäckar starke, kommo ner under hans ledning att fordra
lagens skydd och Guds nya evangelium ur de lärdes
gömmor. Äfven då pågick en reformats i detta Babels-
torn, men nog hade tiderna skiftat mycket. Endast med
de tretusen spjuten bakom sig hade han dristat fram till
Bispehöjden då. Nu satt han som vän och gäst hos
landets mäktige herre. Och det nya evangeliets dag var
genom profeterna själfva framskjuten till de tider, då
dessa härliga nordanland blifvit omvårdade med en
grundlig jordaskötsel.
Ja han mindes den natten så lefvande!
Och dylika ödets nätter och dagar hade visst Hernö-
sundet, landets uråldriga hufvudort, upplefvat många.
Huru mycken dolskhet, sinnesbitterhet och ond trug hade
icke svidit igenom denna gamla vredens stamort, där
själf den lede djäfvulen fordomtima haft lof att spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
