Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dödens käftar i spetälskekulan . . . Har du aldrig talt
med prästen om detta, Kone?»
»Den åsnebryggan till vår Herre tarfvar jag icke!»
»Men jag, stackars åsna, gör det. Prästen tillsade mig
visst förlåtelsen i Herrans namn. Fienden är ju till-
spillogifven till dråp, tyckte han. Jag kan lägga mig i
en buske och skjuta så många svenske jag vill. Jag går
till mina nådemedel lika väl i lugn och samvetsro. Det
är ju Herrans outransakliga vägar att i krig må vi dräpa
fritt men icke annars. Och här var det ju icke krig.»
>sNej, det var vida mer. Gutten skulle blifva Norges
rike till dråplig skam och skada, värre än någon general
i krig. Och den, som detta spådde, aktades säker som
amen i kyrkan.»
»Men pratade dock i vädret. Spådomen blef ju kor-
sad, Kone. Och då förstår du godt, att gutten ligger
där saklös?»
»Ja till den olycka han slapp göra oss. Den döde
spelar oss icke sprattet men hvilken vet hvad den lef-
vande kunnat göra! Skulden — hvem drabbar den, om
icke de svenske själfve, som kastade honom oskyldig för
döden! Vi voro visst tillskyndare men hvad skulle vi
göra? Gå med ett svärd hängande öfver våra själar,
veta en stor våda mot sitt land, det högsta Gud gaf oss
af denna världen? Sedan hör detta till gamla räkningen,
innan politiken nådde Junkersdal. Vi hafva nu annat
att påtänka.»
»Och du låter trygg, du, fast du tror på hans gråe
fadder, som bär efterkast åt hvad vrångt och orätt är
genom alla världens tider?»
Fru Sigrid Sofia lyckades nu lösa sitt svårmod i ett
hjärtligt klingande skratt och fortgick:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
