Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna sägen, om ock för de norske en illasinnad dikt,
ger dock ett sant uttryck åt det stora spelrum, som de
små tillfälligheterna ha i krig.
IV.
OVÄNTADE HINDER.
SPARFVAR I TRANEDANS.
J^u var så aftaladt att kejserliga ryska trupper skulle
landstiga kring Dalälfvens mynning vid midsommar
1713, ett tillfälle, som knappast kunnat väljas bättre för
Sveriges öfverrumpling. De norske stodo redo att kasta
sig öfver gränsen ned genom Härjedalen, något i förväg
till bundsförvandtens möte. Hade så denne kommit på
sitt utsatta timslag, så vet ingen huru spelet lyktat.
Men ryssen hade fått förhinder!
Sådant var det ledsamma bud, som den löftesrike dip-
lomaten i Köpenhamn nätt och jämt fick fram i sista
stunden, då de norske voro färdiga att löpa åstad i ogjordt
väder. De Petersburgiske voro som annat folk hänvisade
att göra hvad de kunde, ej så gifvet hvad de ville. Löf-
ten ströddes åter med frikostig hand, granna artigheter
äfvenså, men ny och snar tid för kuppens utförande
fanns ej utsatt i brefvet, hur än det vändes på alla kan-
ter. Så hade man nu framför sig till obestämd framtid
ett opåräknadt underhåll af overksamma trupper. Hvad
som svider i pungen svider ej i hågen, säger ordspråket.
Och ehuru all svedan på långt när icke drabbade Junkers-
dalingarne, så fingo äfven de känna, att nya rikens ska-
pande hafver sin vedermöda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
