- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
189

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dittills hade ställningen i svenska Norrland varit jäm-
merlig på allt vis, ej minst genom bristande försvar.
Hofvet låg där alltjämt lika värnlöst och kunde mången
gång göra de otålige sugna intill själaroten. Men hvad
dagarne ledo spordes äfven därifrån oväntade hinder, som
hastigt reste sig.

Det fick väl vara att den gamle, giktbrutne excellen-
sen, som hettes styra där österut, aflöstes i sitt oskötta
ämbete af en ung »adjoint» eller »stadman», som nog
ägde handlingskraft men knappast hänsyn eller betänk-
samhet. Han sades vara en vild lyckoriddare, som flackat
världen kring, och med sin fala pamp, utbjuden åt skilda
potentater, sköflat sig stormrik på byten, en roffågel med
föga kristligt namn hos de gode och förnämlige luthera-
ner af Sverige. Tre gånger hade han förnekat Christum,
hos rysshedningen, morianen och hundturken, samt dess-
utom ena reso trampat Skriften — »där ute».

Allas mållösa häpnad väckte det, att han, en generals-
person, utan att efterfråga hyfsning, världsvana, utseende
eller ens ett aktadt namn, äktade utan omsvep ett skåp
från bondebygden, arfvingen till en vanryktad ockrar-
bonde, för att strax efter vigseln utdela dennes ansenliga
rof åt hopar af skinnade stackare och därpå söka skils-
mässa från skåpet, som han fäst vid sig och utplundrat
med svikligt bruk af kyrkans heliga band. Öfver hvil-
ken ogudaktighet jämrade sig allt hvad nämdes »qualité»
och stånd och »distinction», gifvetvis »tanter» och »de-
moiseller» allravärst. Klok var ju icke en konungens
troman, som så i grund förspillde all gunstig affection af
högädla ståndsöfverheten blott för menige mannens skull.
Så släta meriter och sådan brist på délicatesse uppväg-
des icke ens af ett adelskap, som de adelsinnade svenske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free