- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
208

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allmänneligen en vogae under pluralitetens enthousiasme
till comparation med skåningarne under Stenbocken,»
hette det på Stockholms-slangen, vedervärdig då som nu.
Dock hade mer än en herre på riddarhuset sport med
tviflets löje:

»Hvad båtar oss nu den där lilla korftågssegern af nå-
gre bönder och tremänningsuppbåd i desse Norrlan-
den?»

»Vida mer än alla de stora arménederlagen i Ryssland
och Pommern!» hade herr grefven och landtmarskalken
svarat, till ett ordstäf för dagen, och tillagt:

»Det synes mig vackert så, att dén ringa landsortens
bönder slå sina fiender så galant utan någre subsidier
af riket. Striden har stått märkeligt hård, såsom inty-
gas kan af mannafallet, enär hvar tjugonde man var hles-
serad eller stupad. Det landtvärnet duger fuller visst att
tagas ut till förstärkning åt general Armfelt i Finland.»

Till sist hade efter riksdagens slut en stor och allmän
förargelse uppstått i hufvudstaden vid talet om att »miss-
gärningsmän tagits ut af fängelset till desse campagner.
Änskönt de uppfört sig med mycken bravour, så vore
sådant ändå till olidelig despelct och sJcipnfering af mili-
tära ståndet. Så hade ock de slemme skalkarne före
träffningen fröjdat sig storligen, att de nu månde få dräpa
så mycket de ville och dock skulle öfverheten fast häller
gifva dem särdeles ros för deras dråp. Öfver hvilken
ogudaktighet predikanten i Storkyrkan fört ett mäkta be-
straffande tal, sägande att krig ingalunda äro tillstadde
på det soldaten må hafva sin grymhets lust i striden,
utan på det förstår och folk skole hafve sitt straff af
Herrans hand, när de äro uti sina orättfärdighet.»

Se där innehållet i ett af dessa bref, som då för tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free