- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
241

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men vidtog åter med ett nytt målföre, som efter hand
råmade sig fram till tionde och sista skränet.

Åter en jämmerröst trädde till och tolkade sin bistra
vedermöda för öde vinternatten.

Långt borta på skogsmon svarade nattulfven med en
långdragen och ödeligt svårmodig yl.

Och så, hvad stunden led om, hörde dessa isade varel-
ser glappet af hästhofvar ute på gården. Där slamrade
sporrar och mot stenläggningen gnisslade sandkorn, som
krossades af järnskodda steg fram mot dörren. Och så
blef allting tyst.

»Hans varsel!» hviskades i laget utan stor förvåning,
ty detta osynliga förebud var vida kändt.

Ännu en svårfödd stund gick om, tillmätt af jämmer-
takten från Bonnsjö galge. Så hördes på nytt hofslag,
sporrslammer och sandens gnissel under steg mot dörren.
Denna gång öppnades hon och kommen genom en häck
af vinkelböjda ryggar syntes med värdiga later på trös-
keln en mörk rimfrostvarg i pälsmössa, ryttarstöflar och
sabel i gehäng öfver pälskappan.

Mössan fälldes, vargen ströks af skägget. Och där stod
nu i en af sitt ödes märkligare stunder Johan Bogislav
Mikael Loth-Örnsköld, skalk i skägg och räf bak örat, myc-
ket af en örn och lite utaf satan, af bonden högt älskad,
af borgarn högt värderad, af sina läns präster hårdt re-
spekterad, af sin kronobetjäning högst fruktad, af mak-
tens och bördens förstlingsbarn- fruktad, beundrad, hatad,
afundad, af ingen mer föraktad.

»Hvilken ämbetsflit vid denna timma!» lät han ändt-
ligen till de underdånige. »Här lystrade ljust i svarta
nattöknen och hugen trängde hit att se om en spökelse
var å färdom. God morgon, högväilärde herrar! God

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free