Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland har äreborna Anna Noraa icke ens hört omtalas
af sin lärde fader!»
Han såg henne stint forskande i ansiktet och hade
fattat sitt beslut.
»Hon går där borta och är förtörnad,» mumlade han.
»Man bör ej låta solen gå ned öfver en oväns vrede.
Och solnedgången stundar snart.»
Inom en handvändning hade drängen ledt hästen åter
fram till bron. Den bekymrade herren svingade sig
i sadeln och var snart i samtal med Anna borta på
vägen.
Med fjäderprydda hatten artigt struken från allonge-
peruken framförde han sin och de andra herrarnes artiga
ursäkt för detta oförlåtliga misstag om hennes äreborna
personliga qualité.
Anna, högst smickrad, nästan förbryllad, framstam-
made att den ädelborne herren och höge generalen ej
hade orsak att så inqidetera sig för hennes ringa person-
liga vidkommande.
Så räckte han leende handen, som af bispejungfrun
stornigande vidrördes, och kom med slutordet:
»Den saken nämna vi då ej vidare. Sådant kunde
blott ådraga oss vatten till knäs!»
Med en hälsning red han tillbaka och hon, fattande
sista orden som ett meningslöst skämt, kände sig af
tidens ande rent bevingad att komma fort nog till bekanta
med denna »surprise».
Följande dag efter slutad gudstjänst blef Anna mycket
riktigt inbjuden till förfriskningar hos borgmästarns. Och
där var käringstaten samlad för att >. pumpa» henne om
ställningar och förhållanden på Bispehöjden.
Anna skulle just börja med »surprisen» men afbröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
