- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
287

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom med sällsam seghet hela dagarne igenom, när han
långsamt och drömmande gick Adalen uppför att återse
de gamla nejderna för sina stordåd. Veckig, grånad, böjd
och bruten, okänd af alla, där han förr var allas ögon-
märke, utskrattad och begabbad för sin sneda mun, en
vålnad lik på sin egen graf hörde han sina gärningar
prisas, sitt öde beklagas, sina vedersakare förbannas.

Emanuel Bredman återsåg i vildmarkens djup den
bergshåla, där han i befästadt skydd mot fienderna fick
mottaga doktor Göran och hans kapitel, som af bistra
nöden tvungits dit för att prästviga honom. Han besökte
stället, där de sju falske profeterna snärjdes och af kläd-
des inför de förvillade får i hundratal, äfvensom andra
ställen, där Herran genom honom verkat under af upp-
rättelse, och kom slutligen nog långt upp mot väster att
se en lastad skara af de klöfjeälgar, som ännu under
ofreden oförminskadt möjliggjorde handeln med Norge,
också detta en af hans tankar omsatt i gärning. Nu in-
träffade något sällsamt. Ett af djuren igenkände sin
gamle fostrare och kunde blott med möda förmås att
lyda föraren. Ingen begrep hvad koller det var åt älgen.
Emanuel hade sig skyndsamt åsido och fick svalka sin
själs brännheta öknar med ymnig gråt.

Under sin vandring alltjämt mot väster såg Emanuel
älfven allt trängre hopklämd af de allt högre jämnlöpande
bergåsarne; allt djupare blef fåran nedgräfd mellan de
ständigt högre nipornas vallar. Allt flera och förvecklade,
liksom det vidlyftigaste skansverk, upptornades öfver och
bredvid hvarandra de nipflator, där människorna armades
efter sin fattiga näring af den karga och besvärliga od-
lingen.

Mot midten af september nåddes vandrarns omgifning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free