- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
320

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till hans förmån, om vittnesbördet fick gälla för hvad
det var. Endast delvis mot honom hade talat en erkändt
okunnig utländsk synpunkt, men så var det så innerligen
svenskt och framför allt så genomusligen stockholmskt att
fälla landsmannen ohörd. Först och främst skickades
till Holland ett svar, som ställde hans möjliga sjömakt
i Nordhafvet utom hvarje skydd af folkrätten. Hollän-
darne fingo formligen lof att behandla hans flotta såsom
en sjöröfvares. Och hemma redde man sig till ett borgar-
krig mot en man, hvars enda bevisliga förräderi var, att
han inom anvisadt område med erkänd framgång gjort
bruk af en själfständig, diktatorisk makt, förlänad af den
erkändt högsta myndigheten. Men här giillde dock en
räfjakt af kinkigaste slag och man måste gå försiktigt
till väga, framför allt tyst — ja så tyst, att massan utan-
för planket jubilerande kunde hälsa nyheten strax med
lik och en skara krymplingar.

»Den där skepparn skall likasom vara fasttagen och in-
förder till Vaxholmen. Och det var långt innan jag blef
fast för att stå här.»

En arm landbo, som likt många hundra likar kommit
med tiggarpåsen från ett förloradt hem, hade stått där
midt i klungan och undrat, om han skulle töras fram
med den viktiga nyheten, men nu slapp den lös af sig
själf för det inre trycket.

»Hvad är det bonden pratar?» sorlade det under skratt
och speglosor. Och vågen växte och rullade vidare och
alla tänjde sig i en växande ring för att glo på den
dumme bonden. Inom en handvändning satt han i ett
ohyggligt skrufstäd från en vrålande omgifning.

»Ha di hunnit knipa skepparn så fort?» lät vågens
dyning hos de ovetande yttersta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free