Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så styggt med isbergen, och sjön gick så svår. Det var
ingen för godt att komma dem när.»
I kretsen inträdde åter till spelrum för tankarna en
djup tystnad.
»Det var underliga krigsrockar svensken hade på sig
nu,» återtog finnkarlen. »Inte brukar han gå i krig så
där röd?»
»Det var norska trupper!» upplyste magistern enkelt
och tilläde:
»Hans excellens hade visst en mening, när han skref:
Dess värre ligga de alla utanför kusten. — Nå det be-
kräftar sig hvad jag en gång sade: Han är vår Alcibiades
upp i dagen.»
Då Mäster-Sara den dagen kom hem till Udden i något
vemodigt lynne, sporde hon, att årsgästen varit osynlig
vid middagsbordet. Äfven allt framgent förblef han spår-
löst borta och det troddes slutligen, att han farit lifsofärd,
men någon verklig sorg öfver sådant öde kunde ej för-
märkas. Tacksamhet för bevisade tjänster och medlidande
med olyckan hade beredt honom en trygg plats vid hus-
liga härden, men den försvunne lämnade intet tomrum
efter sig. Han var för illa medfaren af människor, för
att människor skulle fästa sig vid honom.
XXIII.
VID NORSKE BJÖRNS DÖDSBÄDD. .
■p\en nye excellensen och hans maka sutto med samman-
knutna händer vid nattlampans sken och fullmånens
ljus, vakande inpå morgonen öfver en döende, som fläm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
